Ronja Von Post - Blog

”Varför just dressyr?”

Detta är en fråga jag får till och från, och den kom upp igen än en gång i ett reportage jag gjorde med tidningen Yippe för nån vecka sedan.

 

Därför tänkte jag upp denna fråga i min blogg och svara på den en gång för alla, då många verkar undra varför jag inte håller på med hoppning eller fälttävlan som jag gjort förut. Jag tänkte återkoppla till reportaget då det kommer att vara lättare att förklara på så sätt 😊

 

Då reportern ställde frågan fick jag tänka till lite extra. Oftast brukar jag bara svara att jag bara tycker det är roligare. Men svaret behövde vara längre…

 

Min första tanke var det att jag finner det mer passande min personlighet än hoppning eftersom dressyr är lite mer organiserat. Jag är en perfektionist och det känns som det är det som dressyr går ut på, att komma så nära perfektion som möjligt.

Men som de flesta vet så är ju perfektion/100% omöjligt att uppnå.

 

Så fort mitt svar hade lämnat min läppar så syntes oklarheten tydligt över hennes ansikte och hon ställde då frågan om vad som behövdes för att uppnå 100% i ett program.

Kvinnan som höll reportaget hade inte själv nån större kunskap om hästar eller ridning så frågan var inte helt oväntad.

 

När jag hade förklarat vad man behövde göra (som att hästen ska gå i form och att man ska rida noga vägar mm.) Så trodde hon att jag gillade att kontrollera djur?? Vilket var ett väldigt missförstånd eftersom dressyr och annan ridning överlag går ut på ett bra samspel och harmoni mellan häst och ryttare. Att det är som om att dansa med en partner fast kommunikationen inte kan hållas muntlig utan man måste hitta andra sätt att förklara vad man vill…

 

Och det var här det klickade, nått jag inte uttryckt tidigare jag gillar dressyr för harmonin och den fina kommunikationen man har med hästen.

Jag tycker jag får ett annat bond med dressyren, det får ta tid och ridningen är mer nyanserad  kommunikationen mellan ryttare och häst är i en större skala.

 

Kvinnan undrade då; ”varför fortsätta med något för att få det perfekt om det ändå är omöjligt?”

 

Och det svaret är enkelt! För det är något jag älskar att göra och då spelar det ingen roll vad resultatet är i slutändan som t.ex. på en enstaka tävling, huvudsaken är att resan dit har varit rolig. Om ett enstaka moment går toppen på en träning så kan jag leva länge på det.

Och jag vill tro att ifall man inte har det tänket när man jobbar med djur så ska man inte fortsätta!

 

Det är viktigt att man inte sätter allt för stor betydelse till enstaka händelser och misslyckanden, utan att man lär sig att ladda om och försöka igen, tills det går 😊

~~~

Det var detta inlägg, hoppas ni förstod för det är ganska svårt att förklara i text ❤

 

Har du något att säga:

Din mailadress kommer inte att publiceras.